Giannis - Proletärer i alla länder förena er!

JAG HAR FLYTTAT http://giannissouidos.wordpress.com/

METAKOMISA STO http://giannissouidos.wordpress.com/

Internationellt möte för Kommunist- och Arbetarepartier

"90-årsdagen av den Stora Oktoberrevolutionen. Aktualitet och fortlevande  betydelse av dess idéer. Kommunisters kamp för Socialism, mot imperialism"

Minsk, November 3-5, 2007

Press-Release 

Det 9e Internationella Mötet för Kommunist- och Arbetarepartier i Minsk (Republiken Vitryssland), har avslutats. Arrangörer för Mötet var det Vitryska och den Ryska Federationens Kommunistiska Partier. Ämnet för denna viktiga händelse i Kommunist- och Arbetarerörelsen var: "90-årsdagen av den Stora Oktoberrevolutionen. Aktualitet och levande betydelse av dess idéer. Kommunisternas kamp för Socialism, mot imperialism. 

Republiken Vitrysslands Presidenten, Alexander Lukasjenko gav sin hälsning till mötets deltagare. 154 medlemmar från 71 Kommunist- och Arbetarepartier tog del av denna händelse.

Bland deltagarna för resp. partier återfanns ordförande, sekreterare i Centralkommitté, representanter för internationella relationer, parlamentsledamöter, vetenskapsmän, statsmän och offentliga personer. Ett flertal personer som inte kunde delta, sände sina hälsningar.

De närvarande partirepresentanterna gjorde ett gemensamt uttalande, i vilket man betonade det faktum att idéerna från Oktoberrevolutionen 1917, är av större betydelse än någonsin förut. Mötet befrämjade utbytet av åsikter och information om de centrala ämnena för Kommunist och Arbetarerörelsen. I deras uttalanden utvärderade mötets deltagare den sociala och politiska situationen i världen med tonvikt på några länder och framhävde betydelsen av samarbete kring aktiviteter och utveckling av gemensamma solidaritetsrörelser.

Mötets deltagare beslutade att motarbeta antikommunism och försöken att förfalska historia. Kommunist- och

Arbetarepartiernas representanter uttalade sin vilja att stödja följande initiativ:

- Organisera aktiviteter ämnade dra ungdomars uppmärksamhet till Karl Marx´s teoretiska arv, tillägnat hans 190-årsdag och 160 år sedan publiceringen av Det Kommunistiska Manifestet; 

- Vidtaga ökade åtgärder mot antikommunism, förföljelse av och förbjudande av kommunistpartier och kommunistiska ungdomsorganisationer. Skapandet av en databank för likartade händelser; 

- Kämpa mot revisionismen och omskrivning av historia, rehabilitering av fascism och dess yttringar; 

- Solidaritet för stödjande insatser inom sfären av relationen mellan arbete och ledning. Koordinering av aktiviteter för att skydda utländsk arbetskraft och invandrares rättigheter;  

- Kämpa för arbetarnas demokratiska rättigheter och frihet, mot "terroristlagar" och kriminellt åtal för politiska och yrkesmässiga aktiviteter; 

- Att fortsättningsvis involvera ledande statsmän och offentliga personer, vetenskapsmän och intellektuella i solidaritetsrörelsen, med syftet att motverka hetsen och förföljelsen av kommunist- och arbetarerörelse; 

- Gemensamma aktiviteter under G8, WTO, EU och NATO toppmöten. Kamp för tillbakadragande av främmande trupper i Afghanistan, Irak, och andra länder; avskaffande av främmande militärbaser på dessa territorier och en upplösning av NATO; 

- Aktiviteter som solidaritet med Kuba; ett avskaffande av embargot; för frigivning av de 5 kubanska patrioter som hålls fängslade i USA; för EU:s uppgivande av sin ovänliga hållning gentemot Kuba; 

- Solidaritet med den bolivarianska revolutionen i Venezuela; 

- Kamp mot den "Stora Mellanöstern" planen; 

- Stöd av tematiska, regionala och interregionala möten och andra gemensamma aktiviteter av kommunistpartier; 

- En fortsättning av den Europeiska undervisningskampanjen; 

- Aktivt stöd för initiativ till internationell demokrati, antiimperialistiska organisationer, arbetarerörelser, kvinnor, studenter och ungdomar, fredskämpar; 

- Deltagarna av mötet har gjort sig bekanta med den aktuella sociala, ekonomiska och politiska situationen i Vitryssland, besökt industriella företag och jordbruk. Kommunisternas och arbetarepartiernas möte skedde under stark bevakning av media. 

Listan över de partier som deltog i det Internationella Mötet 

1.  PADS, Algeriet

2.  Armeniens KP

3.  Azerbaijans KP

4.  Argentinas KP

5.  Australiens KP

6.  Progressiva Demokratiska Tribunen i Bahrain

7.  Belgiens Arbetarparti

8.  Bolivias KP

9.  Brasiliens KP

10. Brittiska KP

11. Nya Brittiska KP

12. Bulgariens KP

13. Kanadas KP

14. Chiles KP

15. Kinas KP

16. Kubas KP

17. AKEL, Cypern

18. Böhmens och Moraviens KP (Tjeckien)

19. Vitrysslands KP

20. KP i Danmark

21. Danska KP

22. Finlands KP

23. Georgiens Enade KP

24. Tysklands KP

25. Greklands KP, KKE

26. Ungerska Kommunistiska Arbetarpartiet

27 Indiens KP

28. Indiens KP (M)

29. Tudeh partiet från Iran

30. Iraks KP

31. Irlands KP

32. Israels KP

33. Italiens KP

34. Jordaniens KP

35. Kazakstans KP

36. Koreas Arbetarparti

37. Kirgisiska KP

38. Folkets Revolutionära Parti, Laos

39. Lettlands KP

40. Libanesiska KP

41. Litauens KP

42. Luxemburgs KP

43. Makedoniens KP

44. Kommunisternas Parti, Mexiko

45. Folkliga Socialistiska Partiet, Mexiko

46. Kommunisternas Parti, Rep. Moldavien

47. Nepals KP (UML)

48. Norges KP

49. Filippinska KP- PKP 1930

50. Polens KP

51. Portugisiska KP

52. Ryska Federationens KP

53. Sovjetunionens KP

54. Kommunistiska Arbetarpartiet i Ryssland

55. Unionen av KPer- KPSU

56. Spanska Folkets Kommunistiska Parti

57. Spaniens KP

58. Förenad Vänster, Spanien

59. Sri- Lankas KP

60. Sudanesiska KP

61. Sveriges KP

62. Syriens KP

63.  Syriens KP

64. Arbetarpartiet (EMEP), Turkiet

65. Turkiets KP

66. Ukrainas KP

67. Ukrainas Union av Kommunister

68. Kommunistiska Partiet, USA

69. Venezuelas KP

70. Vietnams KP

71. Yugoslaviens Nya KP 

Genom Kjell Bygdén
Internationell Sekreterare SKP   

Ledningen för Ungerns Kommunistiska Arbetar Parti har fått sin dom

Den andra sessionen av rättegången i Stadsdomstolen i Szekesfehervar ägde rum den 6 November. Den började kl. 9.00 och avslutades på eftermiddagen när också domstolen avkunnade sin dom.

Som tidigare informerats, är Gyula Thurmer, ordförande för UKAP och sex medlemmar av presidiet anklagade för att ha skändat på offentlig plats. De beskrev en tidigare juridisk inblandning i partiets inre angelägenheter, som en politisk dom, emedan den upphävde besluten från Partiets Kongress år 2005.

Nu avkunnades domen mot alla de sju ungerska kommunistledarna till 2 år i fängelse som "kvardröjande".

Det innebär att om de begår något brott under de kommande två åren, så åker de i fängelse i 2 år också för detta fall. UKAP kommer att vända sig till högre juridisk instans mot denna dom.

För några dagar sedan gav USA:s president  ett tal från Statsdepartementet. Vi vill delge er vår bedömning  beträffande Mr. Bushs uttalande, såväl som att låta er få veta de åtgärder som vårt folk föreslagit USA:s regering.

Än en gång föreslog FN:s Generalförsamling att bifalla en resolution om att kräva ett slut på den blockad som USA har påtvingat Kuba under mer än 45 år. Som ännu ett exempel på den misslyckade politiken, gav USA:s president George W Bush, omringad av ett flertal av de mest reaktionära befattningshavarna i sin administration och av ledarna för anti- Kuba maffian i Miami tillkänna nya åtgärder

för att påskynda förändringen av Kubas regim, vilka innefattar användande av militär.

USA:s president visade sin totala okunnighet om Kubas nutida tillstånd och historia, i vilken han stödde sig på lögner som också kränkte de mest elementära normerna om respekt för suveränitet och folkets självbestämmande. Han försäkrade att "nyckelordet för Kuba kommer att vara frihet, inte stabilitet"

Han tillkännagav skapandet av en "Internationell Fond för frihet på Kuba", som kommer att anhålla om stöd från främmande regimer och internationella organisationer, med målet att "hjälpa det kubanska folket att  återuppbygga landets ekonomi och att nå fram till en demokratisk övergång".

Han krävde att Kubas militär och de yngre generationerna skulle förråda sin Revolution, så att deras liv kunde sparas, när Imperiet lett av honom lyckades förstöra den existerande samhällsordningen på Kuba.

Genom sin Utrikesminister, Felipe Pérez Roque, reagerade Kuba omedelbart på dessa provokationer. Han påminde om att det ord som är i bruk på Kuba inte är stabilitet, men MOD  och att det var Kubas svar. Ett fullständigt lugn och förtroende för solidariteten och förvaltningen, inspirerad av Kubas motstånd i världen.

"Om ordvalet från USA:s president är ämnat att skrämma det vårt folk och avskräcka vårt ledarskap, kan vi säga att de är helt misslyckade".

"Kuba förstår mycket väl innebörden av den "frihet" som President Bush lägger ned i ordet och utlovar till det kubanska folket; att vi behandlar seriöst de ansträngningar som USA:s regering frammanar för att uppnå sin politik att förändra en regim, en politik som är illegal och dessutom kränker internationell lag. Bush har ingen moralisk auktoritet eller laglig makt att ändra ett juridiskt och politiskt system som andra länders folk i världen har valt åt sig själva genom suveränitet".

"Kuba är övertygat om att i stället för att tillkännage dessa hot, skulle USA överväga en dagordning enligt följande:

Respekt för Kubas rätt till suveränitet och oberoende.

Ett omedelbart slut på hot och aggressionshandlingar.

Ett slut på inblandningen i Kubas inre angelägenheter och att uppfinna en intern opposition.

Ett slut på omstörtande verksamhet mot Kuba och en nedmontering av den radio och television som skändar vår national hjälte (José Martì)

Ett omedelbart slut på blockaden.

Borttagandet av förbudet för USA:s medborgare att resa till Kuba och för kubaner boendes i USA att göra familjebesök.

Ett slut på att stimulera den illegala emigrationen från Kuba och ett fullföljande av Migrationsöverenskommelserna.

Ett slut på de aggressiva informationskampanjerna

Ett frigivande av de fem anti- terroristkämparna- politiska fångar i USA:s fängelser.

Utlämning av terroristen Luis Posada Carriles till Venezuela eller hans rättsliga prövning i USA.

En omedelbar stängning av tortyrcentret Guantanamo Naval Base, skapat av Bush.

Upphörande av trycket mot det internationella samfundet, att stödja hans anti- Kuba politik!

"Kuba förkastar, varje ord av hot och utpressning, varje fras fylld med hat och säger till president George W Bush att den dag när USA:s befolkning och världen vill göra sig av med honom kommer allt närmare, liksom den dag när USA:s blockad av Kuba lyfts bort också kommer allt närmare. Dessa nya hot kommer inte att ändra vår beslutsamhet att bygga ett mer humant samhälle, mer rättvist, med mer frihet, mer Socialism och mer Revolution".

Departementet för Internationella Relationer

Kubas Kommunistiska Partis Centralkommitté

genom

Kjell Bygdén

Internationell Sekreterare

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)



H apantisi tou Kommounistikou Kommatos Koubas stis Hnomenes Politeies Amerikis kai ton Bush

Saxat ifrån SKP:s blogg

"Oktoberfesten är inställd"

Av Fredrik Jönsson | november 8, 2007 Moskvabor firar. En "liten heterogen" minoritet enligt borgarna.

SvD har idag på kultursidorna publicerat en falsk artikel med rubriken "Oktoberfesten är inställd".

"Med undantag för en liten heterogen minoritet av Rysslandskännare och kommunister betyder den ryska revolutionen 1917 i dagens värld ingenting alls", skriver "historikern" Kristian Gerner. Hon fortsätter sedan med att påstå att det var förr som det anordnades parader och festligheter runt om i Sovjetunionen.

Det är en myt som borgarna ofta upprepar. I dagarna har det till motsatsen vad hon påstår i Ryssland och många andra länder firats till minne av Oktoberrevolutionen.

Rysslands kommunistparti (KPRF) rapporterar idag att över femtio tusen demonstrerade i Moskva. Rysk TV visade 5-10 sekunder från demonstrationen förbiflimrande och påstående att invånarna stördes.

Mediepropagandan om att "kommunismen är död" skiljer sig inte åt mellan de kapitalistiska länderna.



Video från Ryssland från marschen!!!
Binteo apo tin Rosia apo tin poreia





Firande av oktoberevolution i Kiev




Firande av oktoberevolution i Moskva




Firande av oktoberevolution i Rezian

Den politiska situationen i Georgien
Georgien och NATO

Georgien går just nu igenom den svåraste perioden i dess historia. De styrande i Georgien har nu förvärrat relationerna till Ryssland till det yttersta. Det finns i dagsläget inget som tyder på någon som helst förbättring i relationerna länderna emellan. Uppviglandet av folken mot varandra fortsätter. Tbilisi är förberedd på militära lösningar gällande Georgiens territoriella integritet, vilket som kommer leda till rakt motsatta konsekvenser. Detta kommer leda till en definitiv uppdelning av landet och decennier av försvåranden i möjligheten att försonas med brödrafolken i Abchazien och Ossetien. Det kommer att uppstå en destabilisering, inte bara i Georgien, utan i hela den kaukasiska regionen.

Med tillräcklig försäkran så kan man konstatera att konflikterna uppstod redan i forna Sovjetunionen och att det tjänade som en direkt faktor i uppdelningen av såväl Georgien som undergrävandet av fredens fäste i världen. Inom det georgiska territoriet arrangerades två etniska konflikter, en mellan Georgien - Abchazien och en mellan Georgien - Ossetien.
Dessa krigshärdar pågår än idag och framhålls av NATO som anledning till att ha sina trupper stationerade i regionen.

Den första etappen av införlivandet av NATO i Kaukasus och framförallt i Georgien genomfördes under president Sjevardnadzes styre. Kärnan för de militära konflikterna karaktäriserades och sedan började flyttandet av ryska militärbaser ut från det georgiska området. Den processen är nästintill helt genomförd idag.

Den andra etappen av införlivandet av NATO och USA i Georgien är sammanlänkad med den så kallade "Rosenrevolutionen" år 2003. Efter den så intogs makten av än mer ivriga fiender till allt och alla som ville återupprätta vänskapliga relationer med Ryssland. I makten fanns nu pådrivande förmedlare av USA:s och NATO:s intressen. En diktatorisk regim upprättades som strikt undertrycker all kritik som ifrågasätter närmandet till NATO, motsätter sig upplösandet av Georgien och dess integritet och som är emot förvärrandet av de ryska och georgiska relationerna.

I början av september så vidtog de, senaste årens makthavare i Georgien, politiska åtgärder utan tidigare motstycke. I 49 olika befolkningsområden så genomfördes specialoperationer med syfte att sätta folk, aktivister från "Partiet för Rättvisa", det förenade kommunistpartiet samt från övriga oppositionspartier, på plats. Hundratals personer arresterades och förhördes med såväl psykiska som fysiska påtryckningar. Syftet sades vara att aktivisterna undanhöll information om en planerad beväpnad statskupp. Alla de drabbade personerna var aktiva förespråkare mot makthavarna och dess anti-georgiska in- och utrikespolitik.

Felet de begick var att de krävde bättre sociala förhållanden för arbetare, vägrade gå med på konfrontationspolitiken gentemot Ryssland samt att de motsatte sig de militära avsikterna i Sydossetien och Abchazien. Med detta så försökte de georgiska makthavarna att stoppa det växande missnöjet hos befolkningen samt beröva och neutralisera vänsteroppositionen och dess anhängare.

De nya makthavarna i Georgien gör allt vad som står i dess makt, går in med stor energi och fast beslutsamhet, för att få bort Ryssland från södra Kaukasus så att USA och NATO helt och fullt ut kan stationera sig i regionen. Detta är en väldigt farlig politik, inte bara de tidigare nämnda faktorerna utan även med tanke på kriserna kring Iran, konflikten mellan de angränsande länderna Azerbajdzjan och Armenien samt det mest komplexa förhållandet - det mellan Armenien och Turkiet. Turkiet är som bekant medlem i NATO och Armenien en strategisk partner till Ryssland. Militärbaserna som tidigare innehades av Ryssland är nu iordningställda för att inhysa NATO:s beväpnade styrkor. Georgien och dess militära infrastruktur tillhör idag USA och är en av de främsta utgångspunkterna för en beväpnad attack mot Iran. Om utvecklingen i vår region, går mot det värsta tänkbara scenariot, förverkligas, så kommer det att leda till kriser som sträcker sig långt utanför regionen.

Södra Kaukasus är av flera anledningar utav speciellt intresse för USA och NATO. Huvudsakliga anledningen till varför just Georgien är utav intresse, är dess direkta angränsande område till Rysslands sydliga områden med Norra Kaukasus och de betydelsefulla energitillgångarna i den Kaspiska regionen. Alla vet mycket väl varifrån det tjetjenska fälttåget stöddes, vilket placerade Ryssland i det direkta hotet om sönderfall. Det georgiska området användes aktivt för att destabilisera, inte bara Tjetjenien, utan hela Norra Kaukasus. Alla dessa motsättningar i denna region, de mellan Tbilisi och Moskva, konflikterna i Abchazien och Sydossetien är endast ett uttryck för motsättningarna mellan Ryssland och USA-NATO. Och gisslan mellan dessa motsättningar är de georgiska och ryska folken.

USA:s och västs politiska intressen handlar först och främst om ägandet och kontrollen över energitillgångarna i den Kaspiska regionen. Efter Sovjetunionens sammanbrott så blev den Kaspiska regionens mest värdefulla naturtillgångar utsatta för flera av västvärldens största oljeföretag och dess rovgirighet. Naturtillgångar som tidigare hade varit hela folkets egendom och jämlikt hade tjänat till den ekonomiska utvecklingen av unionens 15 republiker.

Det har även byggts och tagits i drift en pipeline vid namn BTE, som står för Baku-Tbilisi-Erzerum. I framtagandet samt byggandet av BTE så är det inte överraskande att den amerikanska regeringens stöd till Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet varit enormt.

Förutom den ekonomiska delen i framtagandet av den Sydkaukasiska olje- och gasledningen så har viktig betydelse även getts till det politiska inslaget. Georgiska makthavare framhåller just detta tydligt. Vid invigningen av pipelinen, BTC (BTC = Baku-Tbilisi-Ceyhan), så fastslog Georgiens president:
"Georgien är inte längre en del av den tidigare sovjetiska sfären. Vi är orienterade mot väst och är dess viktiga partner tillsammans med Turkiet". Olje- och gasledningar kom att bli trumfkort i de georgiska myndigheternas händer i skapandet av en fientlighet gentemot Ryssland, vilket frambringade ett allt farligare politiskt läge.

Georgien är en väldigt viktig strategisk plats, varifrån det är möjligt att påverka hela den geopolitiska utvecklingen i den viktigaste regionen i hela Kaukasus, såväl den norra delen som den södra. Den pro-amerikanska politiken, som dagens makthavare i Georgien bedriver, är ett allvarligt hinder för det såväl politiska som ekonomiska samarbetet mellan tre av regionens strategiska partners, Ryssland, Armenien och Iran. Georgien intar en mycket negativ, blockerande roll när det gäller utveckling inom ramen för samarbete oberoende stater emellan.

Med det ovannämnda i beaktning så blir det ganska tydligt vad NATO:s generalsekreterare menar med: "NATO är intresserade och tar på sig den aktiva rollen i att värna om stabilitet och säkerhet i regionen".

I Georgien så skapar man ett systematiskt "kontrollerat kaos" efter västlig modell. Konflikterna i Abchazien och Sydossetien tjänar som anledning för fortsatt införlivande av USA och NATO i regionen. Det görs allt för att misskreditera Oberoende Staters Samväldes, OSS, fredsbevarande styrkor bestående av ryska soldater. De georgiska makthavarnas mål är att ersätta de ryska fredsbevarande trupperna med trupper från NATO. Som enda supermakt i regionen, som kan mäta sig med USA och NATO, så tvingas nu Ryssland, olyckligtvis att göra avsteg från sitt uppdrag och allt mer agera i skuggan av detta "kontrollerade kaos".
Under detta år så gav USA:s kongress klartecken för Ukraina och Georgien att ta klivet in i NATO. I dokumentet framhölls:

"USA:s kongress uppmanar NATO att samarbeta med USA i förverkligandet av NATO:s roll i fortskridandet av global säkerhet samt i det fortsatta stödet när det gäller NATO:s expansion och rekryterandet av värdiga medlemmar. Och i detta fall att Georgien förbereds medlemskap i NATO...".

I detta syfte så anslås ett specifikt militärt stöd till Georgien under 2008.

Det råder heller ingen som helst tvekan om att de övriga NATO medlemmarna skulle motsätta sig USA:s intressen i att så snart som möjligt ansluta Georgien till alliansen.

Eller som NATO:s generalsekreterare uttryckte sig under säkerhetskonferensen i München, 10 februari, 2007: "Under 2009 så vill jag se fler länder i NATO. Jag vill att Serbien fortsätter sin påbörjade väg mot ett NATO-medlemskap. Jag vill även att vi, tillsammans, godtar och beviljar Georgien och Ukraina att bli medlemmar i alliansen...". Med detta uttalande i ryggen så tar inte Georgiens president Saakasjvili någon som helst hänsyn till vare sig Rysslands kritiska förhållningssätt till en NATO-expansion eller vad länderna i OSS anser. Han gör detta provokativa uttalande:

"Det här (Rysslands och OSS åsikter, översättarens anm. ) är ytterligare ett tecken på bristande respekt för Georgiens inlemmande i NATO...", "detta bekräftar ytterligare än en gång att ingenting kan hindra att Georgien blir medlem i NATO...", "för oss betyder det att vi kommer att bli medlemmar av mänsklighetens starkaste militärpolitiska allians som historien skådat. Om detta har Georgien drömt om under en lång tid...".
Men farligast är inte uttalandena i sig, det är att man har vidtagit praktiska åtgärder för att möjliggöra för NATO-trupper att befinna sig på georgiskt territorium. En del av dessa åtgärder är att man har ökat anslagen till försvaret, slösar med pengarna, trots de sociala och ekonomiska förhållandena i landet.

Georgien ökar raskt sina försvarsutgifter. Parlamentet har för avsikt att öka anslagen till armén med 200 miljoner US dollar. Under nuvarande år så kommer de för första gången att överskrida 1 miljard lari GEL (motsvarande ungefär 600 miljoner US dollar). Det motsvarar mer än en tredjedel av landets totala budget. En del av dessa kostnader är ämnade för försvarsministeriets nya träningscenter för speciella ändamål, beläget i utkanten av Tbilisi.
Antalet beväpnade styrkor kommer ökas till att omfatta 32 000 soldater. Det betyder att dagens fyra brigader utökas med ytterligare en. Denna, femte brigad med 2500 soldater, kommer i sin tur att utrustas med militärmaterial från väst.

Denna ökning i militariseringen av lilla och fattiga Georgien får även experter från väst att dra åt sig öronen. Uppmärksamheten gäller finansieringen av den planerade utökningen av de beväpnade styrkorna. Detta kommer att medföra att de gemensamma utgifterna inom NATO-samarbetet kommer att öka med 4-4,5 procent. Det innebär att de övriga NATO-medlemmarna kommer att bli tvungna att betala mer än planerat när Georgien ansluter sig till militäralliansen.

Omständigheterna i Abchazien och Sydossetien förhindrar i hög grad att Georgien går med i NATO. Det här är regioner som blev delade från det forna Sovjetiska Georgien och som nu riskerar att förenas med Ryssland. De här regionerna stöder inte ett införlivande av Tbilisi i NATO. Vi är av denna specifika anledning väldigt oroade över dessa ovan nämnda militärförberedelser.

Krigsförberedelserna i Tbilisi ser ut att inrikta sig mot en militär lösning, i sina försök att knyta samman regionerna med de styrande i Georgien, samtidigt som man propagerar för det amerikanska inflytandet i området. Utan ett enande av Abchazien och Sydossetien med makthavarna i Georgien så kommer ett intåg av NATO:s beväpnade trupper i Georgien bli väldigt komplicerad. Georgiens president döljer inte, utan öppet deklarerar, att det kan bli aktuellt med ett nytt militärt fälttåg mot separatistregimerna i Abchazien och Sydossetien.

I förverkligandet av västs aggressiva politik i Kaukasus så upprättas såväl mäktiga politiska som finansiella och industriella fästen. De huvudsakliga politiska inslagen som visar på dessa så kallade fästen är, å ena sidan den pro-amerikanska regeringen i Georgien å andra sidan de industri- och finansinstitutioner, representerade av Västvärldens största oljebolag, som stationerat sig i och omkring Kaukasus och Kaspiska havet. Detta är ett av den moderna imperialismens största fästen i förkunnandet av "den nya världsordningen". Enbart genom motstånd och en rejäl kraftansträngning av folken som lever i länderna i Kaukasus, Ryssland Turkiet och Iran så kan vi segra. Endast en sammanslutning av alla progressiva krafter i dessa länder kan förhindra "globalisternas" planer på att underordna våra folks intressen gentemot sina privata.

Temur Pipia
Sekreterare, samordningsstyrelsen
Georgiens Kommunistiska Ungdomsförbund
25.09.2007
Tbilisi

Svensk Översättning: Fredric Olofsson, SKU
Georgiens Kommunistiska Ungdomsförbund och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund är medlemmar i Demokratisk Ungdoms Världsfederation, DUV.



Arthro apo tin Temur Pipia (grammatea tis Kommounistikis Neolaias Georgias)

Stockholm den 3 november 2007

Vi protesterar mot och fördömer de Ungerska Myndigheternas juridiska förfarande inför den 6e november i Szekesfehervar, som ett hämndlystet angrepp mot UKAP (Ungerns Kommunistiska Arbetar Parti), när dess Presidium ställs inför domstol.

Det ungerska rättsväsendets anklagelse av Presidiet för UKAP för "Offentlig förolämpning", sker i strid mot landets egen författning och Artikel 61, som ska garantera yttrandefrihet för varje medborgare och i detta fall sörja för opinions- och yttrandefrihet samt förenings- och organisationsfrihet.

Vi kan därför inte se de Ungerska Myndigheternas agerande som något annat än ett sätt att förlama och potentiellt likvidera UKAP.

SKP (Sveriges Kommunistiska Parti)                                           

KP (Kommunistiska Partiet)

Greklands Kommunistiska parti (KKE) Sveriges organisation  

Chiles Kommunistiska Parti i Sverige                    

Bolivias Kommunistiska Parti i Sverige                                                                              

FMLN El Salvador i Sverige

FSLN Nicaragua i Sverige

Irans Tudehparti i Sverige



Parastasi diamartyrias exo apo tin presbeia tis Ouggarias stin Stokxolmi, diorganonetai apo to kommoynistiko komma Souidias kai ta alla adelfa kommata, anamesa tous tin organosi tou KKE stin Souidia stis 6/11. Allilegyi stoys Ouggrous kommounistes.

Uttalande med anledning av de senaste arresteringarna av Militanta Baskiska Vänsterpatrioter

Efter den senaste arresteringen på Baskiskt område, förklarar CK för det Spanska Folkets Kommunistiska Parti sitt kraftfulla avståndstagande gentemot den nya repressiva episod mot den patriotiska vänstern, som innebär ett ökat våld gentemot den baskiska befolkningen och deras mest elementära rättigheterna.

Arresteringen av de militanta vänsterpatrioterna visar med all önskvärd tydlighet den totala frånvaron av politisk vilja från Zapateros Ministär att möjliggöra för ett scenario där konflikten kunde lösas.

Det juridiska beslutet att förhindra en så grundläggande rättighet som Mötesfriheten, bekräftar ännu en gång den absoluta underordningen av ett juridiskt system i den spanska centralistiska oligarkins intresse, som denna gång försvaras av den liberala socialdemokrati som nu sitter i regeringen.

Centralkommittén för SFKP vill än en gång uttrycka sin solidaritet med det baskiska folkets legitima kamp, som begär en omedelbar frigivning av arresterade människor.

Slutligen kommer vi att efterfråga hela arbetarklassens och det folkliga samhällsskiktets solidaritet med det baskiska folket, som är fråntagna sina elementära och demokratiska rättigheter såsom Mötes- Förenings- och Yttrandefrihet.

Madrid den 7 oktober 2007

Centralkommittén för det Spanska Folkets Kommunistiska Parti

(övers. Kjell Bygdén - Internationell Sekreterare SKP)

Psifisma tou Kommoynistikou kommatos ton Laon tis Ispanias se yperaspisi ton Baskon agoniston

"Politikerna är rädda för hur vi ska rösta"

I Nederländerna och Frankrike sa väljarna blankt nej till förslaget, varvid hela EU-systemet fick en chock. Vad nu då? Är det så här folk tror att rösträtten ska användas?
Den här gången har de känsliga orden tagits bort och makthavarna hoppas att väljarna inte ska bry sig så mycket. Sakinnehållet i det nya fördraget är emellertid till 99 procent identiskt med den gamla konstitutionen, vilket innebär att mer makt flyttar till central EU-nivå, att enskilda medlemsländer förlorar vetorätt och att mer av en gemensam europeisk utrikespolitik formas. Ett steg tas mot grundandet av en ny stormakt i världen. Och de som förordar det nya fördraget är livrädda för att det ska prövas i folkomröstningar.
Varför är de så rädda för det? Förmodligen för att de vet att en rejäl debatt om fördraget blottlägger saker som många, många människor ogillar.
Kanske spelar det också en viss roll att varje regeringschef fruktar att just hans eller hennes väljare ska jävlas och säga nej - och göra tillvaron pinsam inför de andra regeringscheferna.

EU påstås ofta vara ett fredsprojekt. Historiskt stämmer det knappast, eftersom gemenskapen bildades vid en tid när europeiska arméer krigade hårt i sina kolonier; ja en av EU:s mest hyllade förgrundsmän, Robert Schuman, var fransk utrikesminister när Frankrike som värst bekämpade vietnameser i Vietnam; samtidigt talade han i sitt berömda Europatal varmt om fred.
Om EU nu tar steget från ett mellanstatligt samarbete - där varje enskild medlemsstat ännu kan agera väckarklocka - till mer av en enda stor stat, ja då kommer ofelbart en stormakts alla nya behov att göra sig påminda: mer militär närvaro i världen, en enhetligare hållning.
Borde inte själva det faktum att de europeiska ledarna är så negativa till en verkligt demokratisk prövning av fördraget ge oss en tankeställare: Vad är de så rädda för?
Jag tror att de är rädda för en demokrati som de inte har kontroll över.

+ Hovrätten dömde bättre och modernare än tingsrätten i Stureplansfallet och lyssnade verkligen på den våldtagna flickan.

- Höstmörkret faller, den sista uteserveringsstolen plockas in och blåsten genom de allt naknare trädkronorna säger att vi, var och en av oss, är ohjälpligt ensamma.

Stin efimerida Metro simera dimosieuetai ena kalo arthro enantia sto Eyrosyntagma (sta souidika fysika)

Stockholm 17 oktober 2007

DIAKYRHKSH APO TO KOMMOYNISTIKO KOMMA SOUIDIAS ME AFORMH THN SYNODO TOY OHE GIA THN ARSH TOY EMPARKGO ENANTIA STHN KOYBA (sta souidika)  

Inför mötet i FN:s Generalförsamling den 30 oktober 2007

om nödvändigheten av att häva USA:s ekonomiska och finansiella blockad av Kuba

Den blockad som USA:s ledning belagt Republiken Kuba med, är den mest långvariga och orättvisa någonsin i mänsklighetens historia och är till sin natur markerat "extrateritoriell". Blockaden är ett ekonomiskt krig och en handling som  kvalificerar sig som ett folkmord, i vilken tio USA- administrationer under 47 års tid gradvis har skärpt och som förorsakat förluster för det kubanska folket i en ekonomisk storleksordningen av 89 biljoner Dollar. Dessutom har Vita Huset genom sin statsterrorism utfört sabotage som förorsakat skador, i vilka mer än 3000 kubaner förlorat sina liv.

År 1991 avslöjades  i ett hemligstämplat dokument från den 6 april 1960, (ett år före den USA- organiserade invasionen av Kuba) att den dåvarande Assisterande Sekreteraren för Mellanamerikanska Angelägenheter, Lester DeWitt Mallory lämnade in en promemoria för diskussion vid ett vid ett möte med USA:s president som ordförande. Utsagan enligt promemorian pekade på att det inte fanns någon reell politisk opposition på Kuba och att de enda möjligheter som stod öppna för Washington att undergräva det inre stödet och förtroendet för revolutionen var genom avskräckning , baserad på missnöje och ekonomiska svårigheter. Promemorian förespråkade omedelbara aktioner av alla tänkbara slag som kunde försvaga den Kubanska ekonomin och blockera fonder och andra tillgångar för att reducera reallöner och likvida löner och härigenom förorsaka hunger och desperation för att kunna störta den kubanska regeringen.

I dag, 47 är sedan dokumentet lades fram, är Washingtons politik fortfarande den samma, att förorsaka hunger och desperation och att störta det kubanska styrelseskicket med målsättningen att kasta tillbaka Kuba till den neokoloniala ställning, i vilket det hölls, i över ett århundrade.

Två tredjedelar av Kubas befolkning består av människor som är födda och uppväxta under byggandet av socialismen. Kubanerna har under denna tid varit tvungna att lida, överleva och utvecklas under extrema svårigheter påtvingade av den enda supermakten, som försöker likvidera allt motstånd och i exemplet Kuba- dess värdighet och suveränitet.

En majoritet av nationer har med gradvisa resolutioner fördömt USA:s politik och dess skärpning av blockaden. Med den överväldigande majoriteten av 183 medlemsstater antog FN:s Generalförsamling den 8 november 2006 en femtonde och följdriktig resolution som fördömer USA:s blockad av Kuba och kräver att den ska upphävas. Trots detta och med en total ignorans av opinionen för den enorma majoritet av nationer, har President Bush intensifierat det ekonomiska kriget och förstärkt planerna på att gripa in i Kubas inre angelägenheter. Han har avsatt 80 miljoner Dollar för att gynna omstörtande verksamhet mot Kuba, ökat illegala radio- och TV- utsändningar och utvidgat den internationella desinformationen och smutskastningskampanjen mot Kuba. Vidare har Bush utsett Caleb McCarry som sändebud, med uppdraget att koordinera de antikubanska handlingarna och söka stöd för dessa hos andra länder (den 24 april 2007 mottogs McCarry av vår högerregering. SKP fördömde regeringens handling samt dess oförmåga och ovilja att föra en självständig politik gentemot USA).

Sedan 1992, då Kuba för första gången lade fram en resolution i FN:s Generalförsamling för att försöka häva USA:s handels- och finansiella blockad, har landets ekonomiska och sociala liv årligen dokumenterats. Några delar av den extrateritoriella sanktionspolitiken som förhindrar en snabb ekonomisk och social kubansk utveckling, är bl.a. de som förbjuder:

+ US- amerikanska dotterbolag i tredje land från att på något sätt göra affärstransaktioner med företag i

   Kuba

+ utländska bolag från att exportera produkter av kubanskt ursprung eller produkter vars tillverkning

   använder sig av komponenter med kubanskt ursprung

+ bolag från tredje nation, att till Kuba frakta varor eller tjänster vars teknologi innehåller mer än 10 % av

    US- amerikanska komponenter, oavsett om ägarna till bolaget är staten för den berörda nationen ifråga

+ fartyg till eller från Kuba från att angöra US- amerikanska hamnar, oavsett i vilket land fartyget är

   registrerat

Trots de skador som förorsakas av USA:s blockad, kämpar Kuba vidare och går framåt.  I överens-

stämmelse med den Kubanska Regeringens mål öppnar den ekonomiska utvecklingen och de sociala framstegen nya perspektiv för Kuba, vilket allteftersom förbättrar livskvaliteten för befolkningen.

Den 30 oktober 2007 kommer FN:s Generalförsamling för 16e gången att undersöka Resolution 61/11 "Nödvändigheten av att häva den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden som Kuba har påtvingats av USA".  

SKP, Sveriges Kommunistiska Parti uttrycker härmed sitt bredaste stöd för den kämpande kubanska befolkningen och fordrar att Sveriges ledande politiker tar sitt ansvar och fördömer den kriminella blockad och politik som USA:s regeringar utövat och utövar gentemot den suveräna staten Kuba.

Partistyrelsen för SKP, Sveriges Kommunistiska Parti